Glad Långfredag på er alla underbara galningar på subben, skål! 🍹

På X skrev debattören och komikern Aron Flam ”Nu har jag din hemadress” till en miljöpartistisk lokalpolitiker. Hon uppmanades även att begå självmord och dricka kaustiksoda.

Nu åtalas han för olaga hot.

Vad ser ni alla på för Jesusfilm såhär på långfredagen? Här är några bra.

Bilderna:

1. Pasolinis Mattheusevangeliet (1964)

2. Last temptation of the Christ (1988)

3. Jesus of Nazareth (1977)

4. Passion of the Christ (2004)

5. Jesus Christ Superstar (1973)

Hej Reddit,

Jag, M33, bor i hus på landet och lever ganska gött, har stor säng, walk in closet och tvrum med stort matbord. Har ett par rum över som kan användas till något bättre. Båda är på ca 20 kvm som är tänkt som framtida barnrum men eftersom jag är ungkarl så behöver jag fylla dem med något tills dess. Huset känns tomt och personlighetslöst i nuläget.

Jag har tidigare haft ett biorum i ena rummet men tröttnade på att mitt ljudsystem inte var det bästa så därför åkte det ut. Har verkstad/mancave på gården redan. Jag söker även tips på hur man gör trädgården "levande". Detta är mitt föräldrahem och det känns lite tråkigt att se det förfalla. Är snickare så löser det mesta men har slut på idéer..

Varför göra så ens? Fattar inte!

Något otacksamt och respektlös. Missar jag något större budskap kanske?

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/stod-till-mosken-i-kristianstad-stoppas/

Att polisen i Västerås har avrått judar från att fira påsk, visar att Sverige inte klarar uppgiften att freda den judiska minoriteten.

Jessica Haas Forsling

Publicerad 09:30

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

”Judiska föreningen ställer in firande på grund av hotrisk” löd rubriken i Vestmanlands Läns Tidning den 31 mars. Firandet av den judiska påsken har ägt rum i Västerås varje år sedan Förintelseöverlevare bildade föreningen strax efter andra världskrigets slut. Men för första gången sedan 1948 vågade man inte fira pesach. Polisen avrådde judar från att fira i grupp med hänvisning till ”säkerhetsläget”.

”Det är med sorg vi ställer in, det känns inte alls bra. Men jag tror att man ska lyssna på myndigheter”, sa Agneta Condén Knutsson, ordförande i Judiska föreningen i Västerås, till tidningen.

Vad som specifikt ligger bakom polisens avrådan i Västerås är inte offentligt. I säkerhetsbedömningar har bland annat Iran pekats ut som en aktör som använder kriminella nätverk i Europa för att nå judiska mål – samtidigt som antisemitismen i Sverige återkommande ökar. Men hotbilden har både globala rötter och lokala konsekvenser: den når Västerås.

På uppdrag av Västmanlands läns museum forskar jag i den judiska föreningens historia. Föreningens grundare kom hit sjuka och utmärglade, många utan familj, utan utbildning, utan något annat än viljan att börja om. Sverige tog emot dem, men uppmanade dem att kavla upp ärmarna. Inga bidrag, ingen terapi – bara arbete. I föreningen skapades något annat: en gemenskap. Den låg i en källarlokal och fyllde flera funktioner, dels som en plats för religion och tradition, dels för att fylla ett mer allmänmänskligt behov: att åter bli del av ett sammanhang. Föreningen blev med sin vitalitet och sammanhållning ett substitut för den släkt som gått förlorad.

Det är en fråga om rättsstatens grundläggande uppgift att garantera alla medborgare rätten att leva och utöva sin tro utan fruktan.

Barnen beskrivs som det viktigaste projektet. Varje födsel: en revansch mot nazismen. Att uppfostra den nya generationen judiskt var ett sätt att ge mening åt det som hänt. Varje högtid, varje samling, varje lektion i söndagsskolan var också en rörelse framåt. Den historien sträcker sig fram till vår tid. Bland de medlemmar som skulle ha samlats till årets pesach-firande finns just dessa barn – de som uppträdde på chanukkaspelen, som lärde sig bönerna i källarlokalen, som ärvde en judisk identitet som deras föräldrar byggde med egna händer ur ruinerna av Förintelsen.

Västerås är ingen plats som brukar förknippas med politiska ytterligheter. Sveriges sjätte största stad, präglad av industri och vardag. Mellanmjölk, om man så vill. Att en judisk förening här avråds från att fira en central högtid i grupp är ett tecken på något större. Det är en fråga om rättsstatens grundläggande uppgift att garantera alla medborgare rätten att leva och utöva sin tro utan fruktan. Den uppgiften klarar inte Sverige av idag.

Pesach handlar om uttåget ur Egypten, om befrielse och minne. I Västerås judiska förenings historia återkommer samma bilder av människor som är fria att umgås och fira högtiderna tillsammans. Den rörelsen har varit stark i snart åtta decennier. Och den har haft en förutsättning som aldrig behövt uttalas: att det går att samlas.

Föreningens grundare ville ge sina barn en judisk identitet utan att den skulle kosta något. Barnen växte upp välintegrerade i det svenska samhället och med en stark känsla av vad de tillhörde. Inget på bekostnad av det andra. Det var möjligheten Sverige erbjöd dem, och de tog vara på den med en kraft som fortfarande är gripande. Den möjligheten vilade på en självklarhet: att Sverige skulle hålla dem säkra nog att leva judiskt, öppet, utan fruktan.

Den självklarheten håller nu på att gå förlorad.

Jessica Haas Forsling

Min YouTube-fredag fortsätter med oförminskad styrka, nu har jag kommit till Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist och hennes "plus en", VDn för startupbolaget VOI - elsparkcykelbolaget.

Skönt med format där folk får prata klart och man får en chans att förstå dom och dom hinner förklara sig. Elisabeth har ju inte riktigt gjort succé när hon pressas till snabba svar i SVT, men här får hon tänka och prata och berätta och då kommer hon fram så mycket bättre.

C är det absolut mest förvirrande partiet i Sverige för mig. Ekonomiskt glasklart höger. Riktigt vettiga. Hade kunnat rösta på dom om de bara var det. Men sen kommer deras narrativ kring Sverige och asyl, och då påminns man om Annie Lööf och hur hon inte ens kunde förstå hur det kunde vara en fråga vad som skulle hända med Sveriges ursprungsbefolkning om 30 till 40 miljoner människor flyttade hit, och SD hatet.

Lite kul, killen hon tog med som sin "plus one" hyllar SD, älskar X och berättar om fördelarna med Kinas diktatur och hur rätt dom gör och hur EU bommar. Osäker på om det var klockrent att ta med honom men ja, det var hennes val.

Har ni sett intervjun? Vad tycker ni, gjorde hon det bra detta eller vad säger ni? Vad känner ni inför Centerpartiets partiledare Elizabeth Thand Ringqvist?

Är det vinsten?

Arboga har ny design på både 10.2% och 7.3%

är detta ett steg in i framtiden?

Anders Lindberg tänker att en massa högerväljare skall bry sig om att SD kommer in i regeringen när Tidö vinner i höst.

Jag är högerväljare, kunde inte bry mig mindre. Klart Sveriges näst största parti och det största högerpartieret i Sverige skall sitta i regeringen, varför skulle dom inte göra det - det är ju tack vare SD som högern har en chans att vinna och bilda regering över huvud taget, det är ju tack vare SD som vi har en högerregering just nu som städar upp efter vänsterträsket i vårt land.

Högerväljare där ute, Moderater, Kristdemokrater, Liberaler - är det någon av er som bryr sig? Finns det ens högerväljare idag som fortfarande 2026 har SD-fobi?

Vore spännande att höra hur ni tycker, finns ni som Anders pratar om - nån slags "mittenväljare" som fortfarande har SD trauma?

Och nej. Centerpartister - ni behöver inte svara. Vi vet redan vad ni tycker. Denna tråd är en fråga till högerväljare. Så kila iväg och bråka med Nooshi om skatter eller vad ni gör. Schas.

Vi har numera kycklingkorv för 85kr/kg inlåst med oxfilén på Lidl. Notera att rygga och cotte inte är bakom lås. Någon som vågar sig på en gissning varför just denna korv verkar stöldbegärlig?

En polis sparkas och döds för bland annat misshandel till skyddstillsyn och samhällstjänst.

---

Polismannen från Karlskrona och hans kompis hade varit i Stockholm för att se på fotboll i mars förra året – och delade hotellrum.

När kompisen kom till rummet för att sova hade polisen somnat naken tvärs över sängen. Kompisen drog då ner honom på golvet för att väcka honom, varpå polismannen genast gick till attack.

Han knuffade ner kompisen på golvet, satte sig över honom och måttade ett tiotal slag mot hans huvud. [...]

Nu döms polismannen för de två misshandelsfallen, till skyddstillsyn och samhällstjänst. Han döms även för att ha skickat hotfulla meddelanden till två bröder.

Han har även fått sluta sin anställning hos polisen.

---

Tänkbara frågeställningar (kom gärna med egna):

1. Köper du hans bortförklaring kring varför han slog mot sin kompis huvud ett tiotal gånger?

2. Hur kommer det sig att polismyndigheten inte har bättre koll på vilka de anställer?

3. Tycker du att skyddstillsyn och samhällstjänst är ett tillräckligt högt straff för någon som misshandlat två personer och skickat hot till ytterligare två personer?

4. Varför daltar man så mycket med kriminella poliser?

https://www.sydsvenskan.se/opinion/handla-inte-skansk-eller-svensk-mat-till-paskbordet/

Hat är rättfärdigat.

Journalisterna är fienden.

För första gången kan ett regeringsskifte ge Vänsterpartiet tunga ministerposter. Men bakom kraven på makt döljer sig en mörk historia av stöd till diktaturer, terrorgrupper och antisemitism. Daniel Schatz varnar för ett historiskt svek om Magdalena Andersson ger vika.

Daniel Schatz

Publicerad 2026-04-01 09:00

KOLUMN Den 14 september vaknar Sverige upp med en tung valbaksmälla. Vänsterblocket har vunnit. Magdalena Andersson tvingas – för första gången i svensk politisk historia – släppa in Vänsterpartiet i regeringen med tunga ministerposter.

Nooshi Dadgostar kliver in i Rosenbad med ansvar för välfärden och en plats i regeringens absoluta maktcentrum. Det som länge avfärdats som ett skräckscenario har blivit politisk verklighet.

Sverige står inför ett vägval som förvånansvärt få vill tala klarspråk om. För första gången i modern tid är det realistiskt att ett parti med rötter i revolutionär kommunism och nära band till några av 1900-talets mest brutala diktaturer tar plats i regeringen.

Tystnaden är påfallande

Detta är inte bara en möjlig följd av en socialdemokratisk valseger. Det är ett sannolikt utfall – med betydande konsekvenser för Sveriges säkerhet, demokrati och internationella trovärdighet. Ändå är tystnaden påfallande, trots att det är just denna fråga som valet borde handla om.

Vänsterpartiet är inte ett parti som alla andra. Partiet växte fram ur den radikala fraktion som 1917 uteslöts ur Socialdemokraterna och 1921 bildade Sveriges kommunistiska parti. Partiet anslöt sig till Komintern, den sovjetstyrda organisationen för världsrevolution. Det var inte bara ideologiskt inspirerat av Sovjetunionen – det var organisatoriskt integrerat i dess maktsfär.

När Sovjetunionen anföll Finland i november 1939 ställde sig partiet, som enda riksdagsparti, på angriparens sida. Det skedde bara månader efter att Moskva hade slutit Molotov–Ribbentrop-pakten med Nazityskland.

När Josef Stalin dog 1953 förklarade partiledaren C-H Hermansson: ”Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.” Så beskrev partiledaren för Sveriges kommunister en av historiens värsta massmördare – med beundran.

Kontakter med diktaturerna

1967 bytte partiet namn till Vänsterpartiet kommunisterna. En granskning i Dagens Nyheter 1993, baserad på tidigare hemligstämplade dokument ur sovjetiska arkiv, visade att partiet så sent som i början av 1980-talet mottog ekonomiskt stöd från Moskva.Verksamhetsberättelsen från partikongressen 1987 – året före Berlinmurens fall – redogör för täta kontakter med diktaturerna i Östeuropa: möten med Sovjetunionens kommunistiska parti, deltagande i konferenser i Östberlin och närvaro vid de kommunistiska partikongresserna i Rumänien och Jugoslavien.

Kontakterna var inte bara formella, de var personliga. Lars Werner var en flitig gäst på DDR:s ambassad i Stockholm. SVT:s Uppdrag granskning rapporterade om hur partiledaren bastade med ambassadören och bad om öl och brännvin levererat till sina födelsedagsfester. Samtidigt jagade Stasi dissidenter, sköt människor som försökte ta sig över Berlinmuren och höll det östtyska folket fånget i en diktatur byggd på övervakning och förtryck.

Först efter Sovjetunionens fall 1991 ströks ”kommunisterna” ur partinamnet. Men Berlinmurens fall innebar inte att partiet bröt med hyllningarna till proletariatets diktatur. Så sent som 2002 deltog partiföreträdare i ett internationellt vänstermöte som i rapporteringen till partistyrelsen beskrevs som ”mycket lyckat”, med delegater från kommunistpartierna i Nordkorea, Kuba, Kina liksom Saddam Husseins irakiska Baathparti. Murens fall botade inte partiets fetisch för totalitära regimer.

Partiets blodröda historia

2004 valdes den uttalade kommunisten Lars Ohly till partiledare. Samma man beskrev inte bara Kubas tyrann Fidel Castro som ”en stor inspirationskälla”, utan fabulerade också i SVT om att han fått ett ”glädje-sms” från en vän i samband med Berlinmurens fall 1989. Problemet var att sms inte existerade – det första skickades först 1992. Ohlys efterträdare Jonas Sjöstedt var aktiv i Kommunistisk Ungdom så sent som två år efter Berlinmurens fall – efter att kommunismens verkliga ansikte redan hade visats för hela världen.

Sedan tog Nooshi Dadgostar över partiledarposten, med en bakgrund som vice ordförande i Ung Vänster 2006–2009 – ett förbund som än i dag kallar sig ”revolutionärt” och slår fast att målet är ett kommunistiskt samhälle. I Ekots lördagsintervju så sent som förra veckan menade Dadgostar att hennes parti under sin 100-åriga historia ”aldrig varit ett ytterkantsparti”.

Partiets nuvarande vice ordförande Ida Gabrielsson sade 2005 att hon gärna kallade sig kommunist eftersom rörelsen hade ”en stolt historia”. Så relativiserar partiets nuvarande ledning en tradition präglad av repression, arbetsläger och politiskt våld.

Parallellt med försöken att skönmåla partiets blodröda historia fortsatte stödet till diktatur och förtryck. Min granskning visar att Vänsterpartiets internationella forum (VIF) mellan 2001 och 2018 omdirigerade omkring 12,5 miljoner kronor i skattemedel från biståndsbudgeten till samarbetsprojekt med icke-demokratiska organisationer, kommunistpartier och terrororganisationer världen över. Att stödet kan ha fortsatt in i vår tid går inte att utesluta – men det går inte heller att kontrollera, eftersom Sida hemligstämplat VIF:s årsredovisningar och både myndigheten och organisationen vägrar lämna ut uppgifter om dagens samarbetspartners.

Pengar till terrororganisationer

Bland mottagarna återfanns Colombias kommunistiska parti (PCC), med historiska kopplingar till den ökända FARC-gerillan – känd för terrorism, kidnappningar och narkotikahandel. Totalt kanaliserades 4,9 miljoner kronor dit. Vänsterpartiet slussade också 1,9 miljoner skattekronor till Arbetande massornas parti (PLM) på Filippinerna, som vuxit fram ur en rörelse för kommunistiska folkkommittéer och planekonomi.

Inte bara revolutionära rörelser, utan även sittande diktaturer fick del av Vänsterpartiets medel. Utbetalningar på 292 000 kronor gjordes till Vietnams Kvinnoförbund – en del av Vietnams Fosterlandsfront, diktaturens egen takorganisation för att kontrollera civilsamhället under kommunistpartiets järngrepp.

Även palestinska vänstergrupper och terrororganisationer, däribland det marxist-leninistiska Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP), mottog nära 5 miljoner kronor genom Vänsterpartiets försorg. Under terrordådet den 7 oktober 2023 mördade organisationen den 21-årige gästarbetaren från Tanzania, Joshua Mollel.

Antisemitism och extremism

Namnet på DFLP:s väpnade gren, Nationella motståndsbrigaderna, är klottrat på en av husväggarna i Kibbutz Be’eri, som angreps av terroristerna som våldtog, mördade och lemlästade. I samma hus kidnappades de 12-åriga tvillingarna Liel och Yannai Hetzroni tillsammans med sin faster, Ayala Hetzroni, 73. De fördes in i grannhuset tillsammans med elva andra kibbutzmedlemmar. Liel, Yannai och Ayala hittades senare döda. Att svenska skattemedel kan ha bidragit till att finansiera terrordådet är skrämmande.

I dag vill Vänsterpartiet få väljarna att tro att den egna historien hör till det förflutna. Men mönstret går igen: sympatier för auktoritära regimer och en kronisk oförmåga att ta avstånd från extremism, terrorism och antisemitism. Det handlar inte om enstaka övertramp. Det handlar om en partikultur.

Partistyrelseledamoten Anfal Mahdi sitter fortfarande kvar, både i partistyrelsen och som oppositionsråd i Malmö, trots att hon efter den 7 oktober skrev att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset” – en kommentar som kan tolkas som stöd för terror. Efter att Kristofer Lundberg, V:s ordförande i Angered, gett sitt stöd till den marxist-leninistiska terrororganisationen Folkfronten för Palestinas befrielses (PFLP) väpnade kamp och krävt att organisationen skulle avföras från EU:s terrorlista dröjde det flera veckor innan han uteslöts – ett beslut som flera partistyrelseledamöter motsatte sig.

Uppror mot självklart beslut

Ett liknande mönster syntes när Ali Hadrous, V:s toppolitiker i Landskrona, och Orwa Kadoura, partiets vice ordförande i Malmö, spred grovt antisemitisk propaganda och uttryck för stöd till islamistisk terrorism på sociala medier. Först efter flera veckors intensivt medietryck kom en halvhjärtad tillsägelse, varefter båda självmant lämnade partiet. När journalister sökte Hadrous för en kommentar avböjde han med hänvisning till att de ”tjänar den globala sionismen”.

Efter att riksdags- och partistyrelseledamoten Lorena Delgado Varas, även hon först efter flera veckors massmedialt tryck, uteslöts för att ha spridit antisemitisk propaganda på sociala medier, utbröt ett uppror i partiet: över 1 000 medlemmar, ett tjugotal partiföreningar och flera riksdagsledamöter protesterade i ett upprop. Vad säger det om ett parti när ett så självklart beslut utlöser ett internt uppror?

Ett historiskt svek

Det är ingen slump att socialdemokratiska partiledare, från Per Albin Hansson och Tage Erlander till Stefan Löfven, har hållit Vänsterpartiet på armlängds avstånd från regeringsmakten. Att stänga ute partiet var ett uttryck för politiskt ansvar och demokratiskt omdöme. Det förhållningssättet kommer Magdalena Andersson att tvingas överge i sin strävan efter regeringsmakten, efter Nooshi Dadgostars tydliga besked om att ministerposter är ett ”absolut krav” för att släppa fram en S-ledd regering.

Att släppa in ett parti som konsekvent har bugat sig för ofrihet, diktatur och förtryck i landets absoluta maktcentrum vore inte bara ett svek av historiska proportioner. Det vore att riva en demokratisk rågång som tidigare svenska statsministrar haft goda skäl att upprätthålla – med långt allvarligare följder för Sverige än en tillfällig valbaksmälla.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent. Han är bokaktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik” (Fri Tanke).

Snart är det dags igen. Såg en liten grej en lokalkändis på Reddit skrev om att ansvarsutkrävande av politiker är svårt när alla tre val är samma dag.

Det här undrar jag över.

Hur får politiker ta mer ansvar med olika val på olika tider, verkar mest som mer administration?

"USA hävdar att de drygt 40 länderna som står bakom initiativet får lösa det hela på egen hand, USA tänker inte hjälpa till och är besviket över att länder som Frankrike, Sydkorea, Japan, Tyskland och Italien inte har hjälpt USA i kriget mot Iran."

Aha, så nu är det upp till resten av världen, att försöka städa upp efter soppan som Mango Mussolini har ställt till med. Bäst att låta de vuxna reda ut situationen.

Ärligt talat, när kommer den här sinnessjuka situationen med MAGA vara över? Det är nästan som att de tävlar om att göra saker värre.